fredag 1 november 2013

Bokrecension Ninas Resa!

Efter att ha läst den till slut gripande boken om Nina, skriven av dottern Lena Einhorn, kände jag mig rätt tagen! Från att vara den lilla försiktiga flickan till den mogna självständiga kvinnan! Hon berättar sig igenom hela historien om hur hon gång på gång kunde klara sig från att bli dödad av Tyskarna under andra världskriget. Flickan med tur skulle jag nog kalla henne. Hon är en av de få överlevande i Sverige som klarade kriget tack vare hennes mor, far och smarta bror! En stark och lite sorglig bok som bara blev mer och mer gripande ju längre jag läste. Trots alla vänner och släktingar som hon ser försvinna fortsätter hennes familj ändå kämpa!

Det var inte alls lätt att klara detta. Tiden var inte den bästa, för när kylan va som kallast så var det jättekallt men sen när det var som varmast var det istället jättevarmt. Många behövde mat, även Ninas familj. Dom fick jobba hårt och sno ihop egna planer för att klara sig. Men samtidigt fanns det dom som hade det värre. 

Hon hade nog inte fixat detta utan sin familj. Hon hade sin mycket vänliga och mjuka far Artur, hennes otroligt starka och mindre mjuka mor Fanja och såklart hennes modiga smarta bror som hjälpt henne mycket på resan. Utan dom hade det inte varit lika lätt. Men sedan hade dom också lite mer hjälp. Ninas bror Rudek hade endel kontakter och vänner från universitetet som han fortfarande kände. En av dom var Marysia hon hjälpte Rudek, Fanja och Nina mycket under den sista tiden. Hon gjorde så de kunde hålla kontakten med varandra och hjälpte dom att hitta nya lägenheter att bo i.  

I början när jag läste boken tyckte jag det var endel svåra och annorlunda ord men man vande sig tillslut. Detta är nog mest för att Nina var född på 1930 och då kallades inte allting likadant som det gör nu för tiden.
I boken formuleras allting som om det är Nina själv som berättar. Och det gör boken lite ointressant får jag nog lov att säga. Det känns då inte som att man själv är med i boken, vilket jag brukar gilla när man läser böcker. Då kan det ibland kännas som att det är en själv som är med i berättelsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar