Pär Lagerkvist

Far och jag

Novellen jag läste handlade om en pojke som från början skulle gå på en härlig sommar vandring med sin far för att höra det fina ljudet från fågelkvittret, men som slutade med att han fick en obehaglig känsla som han länge skulle få dras med.
   I vanliga fall när man är ute och går i skogen så kan det vara svårt att ta sig fram mellan alla träd och buskar. Pojken hade tur, hans pappa jobbade nämligen på järnvägen så dom hade tillåtelse att följa rälsen hela vägen genom skogen. Vädret var så fantastiskt och pojken lade märke till all det fina ståtliga träden som böjde sig efter vindens sus medans dom gick där tillsammans, far och son. Också i den lilla bäcken vimlade vatten som aldrig förr. Ja, allting var fridfullt tills plötsligt det var dags att ge sig av hem igen. Det hade börjat skymma och mörkret kom bara närmre och närmre ju längre dom gick. Allting som tidigare hade varit så fint och vackert hade nu förvandlats till något förfärligt och pojken kunde känna rädslan inom sig. Den lilla bäcken var nu som ett stort monster som bara väntade på att han skulle ramla i. Vad hade hänt?
   Plötsligt kommer ett kolsvart tåg körandes i dunder fart mot dom. Faren tog tag i sin son och slängde sig snabbt åt sidan, föraren i tåget var kritvit i ansiktet och bara glodde rätt in i mörkret som om tåget aldrig skulle stanna. Faren såg förunderligt efter tåget och berättade att det inte skulle komma ett tåg nu och att han dessutom aldrig hade sett tåget tidigare. Det var den kvällen pojken förstod vad det skulle betyda för honom i framtiden, han skulle inte alltid kunna vara trygg med sin far. Hans far skulle inte alltid stå vid hans sida och beskydda honom, utan det fanns en ensam värld som väntade på honom där ute och det skrämde pojken djupt in i hjärtat.


Vilken årstid utspelar sig novellen i?
Vad kan det tänkas vara för årtal?
Vad betydde det svarta tåget?
Varför var pojken plötsligt rädd när de gick hem?


Hissen till helvetet

En kvinna och en man har varit ute och ätit på terrassen under den stjärnklara himmelen. Just denna dagen hade dom bestämt sig för att gå ut och roa sig. Dom hoppade in i hissen som långsamt började åka neråt. Deras förälskelse till varandra var så stor att dom inte riktigt uppfattade tiden i hissen så när plötsligt kvinnan frågar sig, är vi inte framme snart? Inser dom att de har åkt i en oändlighet och hissen bara fortsätter långt ner i mörkret.
  Kvinnan skriker av rädsla medan mannen försöker lugna henne. Plötsligt mitt i all rädsla, stannar hissen och dörrarna öppnas. Bakom dörrarna sipprar starkt vitt ljus ut och paret förstår genast att de har hamnat i helvetet. De famlar med blickarna tills dem får syn på en djävul mitt framför ögonen på dem. Han leder paret genom torget och visar vägen till deras egna hotellrum. Dem stänger dörren om sig och börjar genast att kyssas. Men mitt i all rabalder så kommer en blek långsamtgående man in i rummet. Han bar en förstelnad blick och ägde ett skotthål i tinningen. Kvinnan får en obehaglig känsla och får för sig att hon känner igen mannen men det ämnet släpper hon ganska fort och mannen försvinner ut ur rummet. Men det dröjer inte länge förrän mannen är inne och donar i rummet igen. Denna gången skriker kvinnan som aldrig förr och hon vet nu exakt vem människan är!

Vilken tidpunkt?
Varför stannar inte hissen?
Hur kom dom till helvetet, varför?
Vem var mannen med skotthålet?